Texty: Vintersorg. Jökeln.

[Musik by Vintersorg]
[Lyrik by Karl-Erik Forsslund]

Som en gammal isbelupen drake ligger JA¶keln tung
Och vitgrA¶nraggig nedfA¶r branten mellan tvenne toppar
StjA¤rten lindad runtom hA¶gsta
Spetsen, buken spA¤nd och stinn
I fjA¤llets kittel, ryggen krA¶nt av mittmorA¤nens A?s,
Svart och knA¶glig

Ner mot daln han strA¤cker lA?ngsmal nos med rynkigt
Skinn till lA¤ppar, vita tA¤nder grina dA¤r imellan,
Genom JA¶kelportens svarta hA?l rinner ur hans
Gap en lerig strA¶m
Taggig kam pA? hjA¤ssan, mA¶rka grumligt grA¶ngrA? A¶gen -
Stelt han stirrar A¶ver dalen ner,
Trycker nosen vA¤drar mot
Marken mellan tassarna vars mA¶rka klor
Skymta fram ur vA?t smutsgrA? ragg

SmA?vA¤xt A¤ttling av sin jA¤ttestamfar, istidsdraken,

Fader JA¶kul sjA¤lv - han som strA¤ckte stjA¤rten upp
Mot polen ramarna mot blockberg och ural,
Han som A¶ver fjA¤ll och slA¤tter vrA¤kte sig,
KrA¤lande och vA¤ltrande

Han som fyllde hav och sjA¶ar,
Rev med klorna rispor i de hA?rda hA¤llar
Gnagde klipporna och pressade
Bergen samman med sin tyngd

Ham som skA¶vlade och lade A¶de sagoskogar,
GrA¶na paradis, blA?ste med iskall andedrA¤kt bort
Allt som levde, blommande och lyste