Jag sag en man vada ned i vattnet Jag fragade vart han skulle ga Han sa: Jag gar dit benen bar mig Det ska inte va svarare an sa Han talade om himmelen
Oppna upp ditt fonster, sla upp din dorr Slapp in ljuset och min alskling lat allt bli som forr Lat honom veta, an finns en vag tillbaks Lat honom veta
Med kroppen mot jorden och blicken i det eviga bla Ar jag bortom tankarna och orden, dar finns inget jag maste forsta Utom att kroppen ar tung mot var
Jag ville vara den som far dina ogon att lysa Jag ville vara den som far dina kinder att blossa Jag ville vara den som far dina hander att darra Jag
En dag sag hon sanningen i vitogat Da vande hon om och sprang hem En enda gang motte hon sanningen Och aldrig vill hon se honom igen For inte ar sanningen
Jag foll men inte fangade du mig Du vande och gick hemat till dig Da jag krossades brutalt, vande du dig inte om Fast du hade bett mig hoppa, fast du
Du, du och dina drangar Ni rev och ni slet, ni rev och slet i mina strangar Som om jag skulle tolerera Att du skulle dirigera Men det blev inget av med
Jag vill inte forklara mig Vill inte sta upp for mina ideal Inte heller forsvara mig Vill varken vara svar eller hal Sa vad vill jag da, det ar enkelt
Jag tror han ar en angel For det lyser som guld i hans har Jag tror han ar en angel For ingen skugga faller dar han gar Och hans hjartas djup, ar som
Sakta, sakta - langsamt alskling Sakta, sakta - langsamt alskling Kom lat oss ga med bara ben i fuktigt gras Att ga sa gor manniskan ren - sa ga Sakta
Du ar en saga for god for att vara sann Det ar en saga i sig att vi funnit varann Vi kunde lika garna, aldrig nansin motts Eller var vart mote redan
Jag behover din famn att gomma mig i Jag behover din famn mot min melankoli Jag behover dina drommar da mina inte racker till Och jag behover all din
Satt dig har - jag ar din l var sfar kan varlden aldrig tranga in Lagg dig ner som sa manga ganger forr Stang fonstret mot gatan - oppna din inre dorr
Men sag mig, Elen Papilla, vart amnar du ga? Jo, jag ska finna nagon som har gomts i en vra. Som har gomts i en vra. Men sag mig, Elen Papilla, orsaken
Vad jag begar ar inte mycket alls lagg din kind emot min lagg din arm om min hals Lat oss andas lunga mot lunga lat dina ogonlock bli tunga Du vill
Forlat mig min svaghet Forlat mig mitt begar Sa svag for din skonhet och allt det du ar Men vem rar pa ett hjarta vem rar pa det blod som rusar i kroppen
Du salde mitt hjarta, pa realisation Och du salde min stolthet, pa narmaste auktion Du salde min vardighet och min innersta hemlighet Av allt det jag
